Nära-döden-minut! november 17, 2009

Någon som har hormonspiral?

 

För två veckor sedan hade jag fått en remiss till GYN från min Vårdcentral. Jag undrar hur jag såg ut när jag kom dit. Ögonen röda och svullna, påpälsad och frusen. Fick förklara att jag faktiskt hade jobbat natten och ej haft möjlighet att sova innan då tiden jag fått var kl. 11.

 

Anledningen till besöket var en hiskelig odör från underlivet. Här snackar vi mer dött djur än fisk. Luktade ren sjukdom ärligt talat. Läkaren jag fått var en kortväxt närsynt smårund syderlänsk man någonstans runt 50 bast. Första reaktionen var nej nej stick inte ner huvudet mellan mina särade ben men efter en sekunds tankeverksamhet mottog jag det med glädje. Hur illa hade det inte varit om det istället var en snygg hunkig 35årig man som skulle ner och pestas av stanken. Welcome down to my stank!

 

Anledningen till hela doftaktiviteten är antagligen min hormonspiral som nu funnits i mig i 7½ år. Det är helt klart läge för utdragning och har varit i 2 år nu. Inget att skylla på, ren löjlig lathet bara.  Vi beslöt att den skulle dras men först skulle odling tas så upp i stolen hopp och ligg. Ingen tycker väl detta vara ett av favoritögonblicken i en kvinnas liv men så är det. Något man gör och står ut med. Till sist skulle han ta ett ultraljud. När han började bli klar sa han plötsligt -”Jahaaa” och berättade att han ville någon mer erfaren skulle titta.

 

Där den minuten jag låg där innan den andre läkaren kom in var som ett vakum. Nu var det kört, nu är det över.. nu har de funnit något de inte borde finna. Läkare nr två gjorde sitt inträde. Närmare två meter, pinnsmal med en långt grått hår i en hästsvans i nacken. Efter ha mätt och tittat närmare kom de fram till en ofarlig cysta, jag andades ut.

 

Odlingen visade på massa bakterier och fick utskrivet en gel som redan efter första dosen tagit udden på det illaluktande. Spiralen har jag bokat til bort borttagning hos MVC eftersom de på GYN ville behandla infektionen först.

 

Trots att det var en cysta som var ofarlig fick jag den minuten jag låg där och väntade på besked en ny syn på livet. Ett litet uppvaknande, lite mer tacksamhet. Det jag har gjort sedan dess är att rensa ur objekt från mitt liv som antingen dränerar mig på energi eller som bara finns och tar upp onödig plats. Jag renar mig själv medan jag gör en nystart här i livet. Lite credit ger jag till min lastgamla spiral..

 

Röntgenmedvetande november 16, 2009

Sen ett halvår tillbaka har jag en sms/msnvän som jag pratar med lite då och då. Vissa människor har förmågan att se rakt igenom det man säger även om man själv inte helt är med på vad man själv vill eller menar. Han är en sådan person. Har haft rätt knapp kontakt det sista men han var av någon anledningen den jag skickade ett svamligt sms fullt utav gåtor några timmar efter mitt samtal med A. Han ringde upp och frågade rakt ut vad det var jag ville, vad det var jag ville säga egentligen och undrade hur det rörde honom. Jag hade inga svar. Jag satt där i mörkret och var alldeles tyst. Varför hade jag skickat honom sms? Varför talade jag i gåtor? Vad hade han med det hela att göra?

Jag började fundera och kom fram till att han var den sortens person jag behövde just då. Hade jag messat någon av mina gumsingar hade jag antagligen fått höra klemande ord och det var det sista jag ville. Jag ville ha bekräftelse men behärskad sådan. Jag ville ha svar från en annan kille hur han uppfattade allt. Om det var jag som var lost eller om det faktiskt var så att något inte stämde med A. Hans reaktion var omedelbar. Den som kan med att ljuga så i början är inget att lägga ner energi på. Han har rätt, jag skulle aldrig orka eller kunna sänka mig så. Skönt ändå att höra det från annat håll, att inte stå ensam i det.

Till min närmsta killkompis vet jag inte ens hur mycket detaljer om A jag ska yppa. Där har det varit misstänksamt och ansträngt från start. Jag vill inte känna någon glädje från hans sida att det ínte höll ända fram. Ju mindre som kommer fram desto bättre.

Tack J för att du via sms hållt mig sällskap den här helgen.

Örfilad av osanningen.. november 16, 2009

Har det blivit accepterat att ljuga, tas inte ärlighet på allvar längre?

 

I torsdags åkte jag på en rejäl käftsmäll. Den sved fysiskt men jag tror nog mest kände mig förödmjukad. Örfilen smackade mig rätt över nätet med ord som fick mig fundera om ärlighet är något jag bara inbillat mig.

För två månader sedan ca. träffade jag den där killen. Han som jag från början undrade om han var för snygg för att passa mig. Snygga killar kan tyvärr dras med alltför stora egon, sorry. Den här verkade dock annorlunda, som om han brydde sig och var oerhört intensiv i sin kontakt till mig. Jag vill inte säga att jag föll pladask, jag har med erfarenheter tungt gungande i bakhuvudet blivit försiktig och till min nackdel kanske lite för försiktig. Jag småföll sakta och hann aldrig tappa greppet.

Sen hände något längs vägen. Saker som sas fick mig misstänksam att allt inte var som det skulle. Jag frågade och fick vyer av att det var olika verkligheter.  För några veckor sedan blev det turbulent men vi skulle fortsätta träffas. Vad jag nu förstått kände han att jag höll på att komma på hur allt låg till och det var hotande. Veckorna efter det har vi ej träffats och nu i torsdags när jag kände att nu får det vara en brytpunkt. Ja eller nej. Ställde en direkt fråga som jag burit på länge. Svaret hade jag redan kollat upp. Örfilen kom när han trots att jag la fram sanningen ljög mig rakt i ansiktet ytterligare en gång och sedan intog tystnad.

Det läskiga är att han när vi umgåtts varit hur mysig, artig och snäll som helst. Nu via msn som en helt annan människa. Jag kan inte koppla ihop de två personligheterna till en och samma, de spretar åt olika håll. Just det kan göra mig lite ledsen. Att jag inte kan se hur de hänger ihop. Var det bara ett spel från början? Eller freakade han ut när lögnen som funnits där från början höll på att flyta upp mot ytan. Hur go han än är kan jag dock aldrig tillåta att någon försöker lura mig så ordentligt när chansen att rentvå sig ges. Hade han bara berättat hur det låg till hade jag kunnat vara förstående men inte nu.

Efter denna kväll har konverationen varit fåordig med lutning mot obefintlig.  Inte en förklaring eller minsta känsla från det hållet. Bara kallt och tomt. Innerst inne tror jag att han har fruktansvärt svårt för att avsluta och väntade in att någon skulle göra det åt honom.

Jag kommer aldrig tolerera att någon slänger lögn efter lögn till mig trots att jag ber om den riktiga versionen.

Jag är inte skadad, jag klarade mig bra eftersom jag någonstans känt att något inte var som det skulle och höll mig på min kant. Jag håller på och rensar ur negativa influenser ut mitt liv. Jag är ledsen A, jag hade hoppats på att det skulle gå vägen.. men vi befinner oss inte på samma nivå. Det svider – jag går vidare!

 

Lily november 16, 2009

Lily här.

 Skapade den här bloggen för att ordentligt kunna skriva om sådant inom mig som behöver vädras. Blottas utan att folk i min närhet behöver veta eller reagera över den jag är. Jag har ett behov av att skriva, ibland mer intensivare och ibland bara allmänt.

Lily bor i en helt vanlig småstad med sina barn, två söner. Arbetar nattetid och sover därför alltid som bäst om dagarna. Når trettiostrecket om några månader. Kanske hade jag hoppats på att ha listat ut vem jag är vid denna tidpunkt, men jag är fortfarande lika vilsen nu som förr.

Det här är om mig..